Idag är vi i Lillpite igen, vi ska fira valborg med god mat som håller på att förberedas just nu. Yaya ligger på sin plats i soffan, kan nästan slå vad om att människor kommer skämma bort henne med god mat ikväll, men jag har satt den viktigaste regeln, ingen rå kött. För då får Yaya absolut diarré. Hoppas hon klarar av att vara bra i magen ändå, fastän hon får nå gott.

Och jag har ett problem, Yayas mat är nästan slut, vi klarar oss inte hela helgen, men det känns onödigt att köpa nytt foder. Så jag får väl koka ris eller så får vi sno lite mat av Sara, för hon använder Doggy hon också :D (om hon nu inte har bytt)

Thor har somnat, Yaya och Lars myser just nu.

Och jag är glad över att jag kan sitta just nu, fastän jag fått P-spruta idag. Min barnmorska är bäst på att ge spruta. :D

Nu ska jag vara lite social.

Men hoppas ni har en bra valborg.

Har spelat in när jag kastade pinnar och bollar till Yaya på åkern i Lillpite. Efter ett tag in i filmen händer det roliga.. haha

S mår relativt bra och har fått komma hem och ska avvakta i tre veckor innan han ska ta nya prover.

Vi samlas alla i Lillpite nu och väntar på svaret från sjukhuset om vad som är för fel på S. Han har blivit sjuk och fick hämtas med ambulans. Mycket händer, mycket som jag inte skriver ut för att jag inte vet hur mycket jag får skriva.

Men jag är i lillpite idag, så alla vet.

Nu har jag bokat tid för avlivningen på Yaya. Jag valde distriktsveterinären Andrus den här gången, för jag har träffat honom förut och tyckte då om hans lugna energi och han kommer hem till oss för avlivningen. Så då slipper Yaya stressas så mycket som hon gör på djurkliniken. Rickard från krematoriet kommer sedan och hämtar upp henne. Detta ska ske på måndag om det gick bra för Rickard, Andrus skulle ringa honom. Fan vad jobbigt det här är. Jag har ändå lyckats stängt av mina känslor ganska mycket nu när jag pratar om avlivningen. Jag måste försöka hålla mina känslor i schakt just nu för att klara av att genomföra detta. 

Jag försöker få tag på Sara för att be henne vara med oss under avlivningen, jag känner att jag skulle behöva hennes stöd hos mig.

Yaya reagerar igårkväll när jag tryckte på hennes mage, hon tjöt rakt ut och drog sig undan. Så tarminflammationen är kronisk som den första veterinären sa i höstas. 

Min älskade Yaya. Jag behöver dig i mitt liv ju, du är ju min Yaya.

Det är ju du och jag... Du och jag är ett. Jag älskar dig.

Nu står jag inför ett väldigt svårt beslut, som jag egentligen redan har tagit. Jag måste låta Yaya få somna in. Hon är såpass osäker och ostabil att hon är en fara för barn. Hon har inte gjort något mot Thor, men mot andra barn så har hon markerat kraftigt som jag berättade om i förra inlägget. Och det är inte första gången hon markerar, men jag trodde att jag skulle få henne att få bättre självförtroende, känna sig tryggare, lära sig att barn är snälla. Men jag misslyckades. Det går bättre i perioder, men jag vill inte riskera att hon skadar ett barn (när den bra perioden helt plötsligt tar slut) och framförallt inte Thor, då skulle jag inte förlåta mig själv. För tänk om (som mamma sa) hon skulle bita Thor över ansiktet när han springer fram eller något när han är nått år. Vad skulle jag göra då? Min son skulle få leva med ärren eller värre, för att jag chansade och behöll en ostabil hund. Det skulle jag inte klara av att leva med.

Så nu är beslutet taget, att så fort jag får råd så ska jag avliva Yaya. Jag hoppas bara det inte tar alltför lång tid, för varenda gång jag ser henne nu så känns det som om jag sviker henne.

Precis som rubriken säger så sa Thor pappa idag. Min underbara fina lilla kille är så duktig. Tyvärr så missade jag när han sa det för jag var ute och kastade boll med Yaya och Csipra, men jag har fått höra det av Lars och hans familj. Kul. Jag missar min sons första ord. Det tog ett tag innan hormonerna kom och jag gick in i ett rum och grät. Grät så in i helvete för att jag missade min sons första ord. Och när dom berättade om det så glädjes jag inte åt att dom ville berätta det och hur det lät, det kändes bara som om dom strödde salt i såren. Det gjorde så ont i mig. Dom försökte få Thor att säga "pappa" igen, så brydde jag mig inte, jag log utåt men inåt hade jag bara lust att skrika "sluta". Jag är säkert orättvis, jag vet. Men jag har verkligen sett framemot att få höra min sons första ord, och helst ensam med Lars. Och sen ringa mamma och berätta det. Men nu sabbades det. Nu får jag ringa mamma och berätta att Thor har sagt sitt första ord, det var pappa, men tyvärr så hörde inte jag det, så jag kan inte berätta hur det lät. Men jag är ändå glad över Thors utveckling och att han är så duktig och redan skrattar på riktigt och har pratat. Han springer i gåstolen. Han är så underbar, min lilla kille som blir stor nästan för fort enligt mig.

Jag är ju inte ledsen att "pappa" var första ordet och inte "mamma". Det jag är ledsen över är att jag missade det.

Och vi har haft ett bakslag med Yaya idag. Hon verkligen markerade på allvar mot lilla Oliver (6-7år). Visserligen vet han om reglerna att inte klappa henne när hon ligger ner eller är platsad. Men han är ju bara barnet och hade glömt bort det förmodligen, för hon ser ju så snäll ut. Men hon nuddade honom inte, utan bet i luften (som sagt, hon markerade) men det är ju inte acceptabelt det heller.

Nej, det har varit mycket idag. Det är både en bra dag och en dålig dag samtidigt.

Men Yaya har fått spirnga lös idag i Lillpite och leka med bollen och pinnen och Csipra och Tubbe. Det var kul att se henne så lycklig. Hon är gjord för att springa. Min vackra tös.

Nu ska jag ge min son mat och mysa med honom ett tag.

Jag lyckades få Thor att somna om så han vaknade inte förrän 9, så jag fick sovmorgon. ^^

Just nu har han sin morgonträning i gåstolen. Som han springer omkring i och dunsar in i bokhyllan och väggar. ^^ Men lika glad är han ändå.

Igår blev Yaya väldigt konstig, jag glömmer jämt bort hur hon ibland kan bli av flugor. Hon jagade den och den lyckades försvinna in på toa och där hittade hon inte den. Så hon hade svårt att släppa sin lilla fixering på flugan. Det tog ett bra tag för henne att släppa den helt. För hon låg hur lugnt som helst på bädden och helt plötsligt for hon iväg och hoppade upp på väggen för att se om just den fläcken var något som rörde sig när man nosade på den (dvs om det var flugan). Sen fick hon för sig att hon skulle krypa in under spjälsängen, vi fick ut henne efter ett litet tag (då hon kröp ut på kommando) vi visade henne sin plats igen, men hon var envis om att platsen under spjälsängen ska hon ligga. Vilken tur att jag är envisare (och jävlar vilket tålamod jag har fått!). Hon gav med sig och somnade tillslut på sin plats.

Hon tycker förresten om sitt nya foder och hennes mage har inte slagit helt bakut än. Så det finns hopp om att hon kommer bli bättre. Men kommer hon någonsin bli helt bra? Det återstår att se. Jag tappar inte hoppet om henne i första taget, i så fall skulle jag gjort mig av med henne första gången mitt finger satt fast mellan hennes tänder precis då jag skaffade henne. (det var faktiskt jag som stoppat in fingrarna för att ta bort en köttbit ur hennes mun).

Början på mitt liv med Yaya har varit lite kantig ibland och det har varit mitt fel som inte haft tid/ork att träna henne hela tiden. Jag har haft svårt med det den senaste tiden eftersom jag varit rädd för att överanstränga henne när hon varit dålig och sen när hon gick på medicin. Sen så har jag velat få henne att använda nosen mer, men inte vetat vad jag ska placera ut som hon -får- äta. Blir väl hennes foder, eller nått.

Nä, nu måste jag ta hand om grabben, vill ju inte att han ska sitta för länge i gåstolen och anstränga ryggen.

film på min älskade Yaya som äter upp toarullen.

Tjoho! Nu har jag deklarera över internet för första gången, vad vuxen och duktig jag är :P

Har pratat med mamma nu, men Thor avbröt oss ganska fort ändå. Men han är ursäktad ^^

Jag är för övrigt ganska uttråkad. Sitter och lyssnar på hur min son spelar musik på sin gåstol, vi har äntligen fixat tejp och tejpat för högtalaren, eftersom tonen var så äckligt hög annars. Så nu kommer det musik när han trycker på den... spännande! :)

Jag har efter samtal idag kommit fram till att jag måste släppa på kontrollen gällande Thor och låta Lars vara pappa till Thor utan att jag ska lägga mig i. Jag måste börja lämna Thor ensam med sin pappa någon gång också, för jag vet ju att Lars tar hand om honom och älskar honom.

Så Sara, om du vill kidnappa mig och Yaya någon dag när du orkar efter skolan, hojta bara till :D Jag kan faktiskt gå långpromenader nu. *skratt*